top of page
Krister Svensson, författare, föreläsare, konsult med fokus på barns lek, lärande och utveckling skriver en artikelserie för Lek & Babybranschen om barn, lek, lärandet och leksaker.
Krister utbildade sig till förskollärare i början av 1970-talet och arbetade under flera år i förskolan. Han har varit verksam inom förskollärar- och fritidspedagogutbildningar sedan början av 1980-talet. 1992 startade Krister forskningscentret Nordiskt Centrum för forskning om leksaker och pedagogiska media, vid Högskolan i Halmstad. Verksamheten flyttade 2001 till KTH i Stockholm (SITREC). Krister har kontinuerligt samarbetat med leksaksindustrin kring lärande och produktutveckling, både nationellt och internationellt.
Sedan 2006 driver Krister sitt eget företag, Play Design Sweden AB med inriktning på utvecklingsprojekt inom barns lek, lärande och utveckling samt produktutveckling, föreläsningsverksamhet och författarskap
OM LEKEN – FRÅN FILOSOFI TILL NEUROLOG, DEL 2
Ur leken, kombinationen av kreativitet och fantasi, uppstår inte bara aktiviteter men också produkter, "kristalliserad fantasi". Barnet leker i sandlådan och där skapar barnet en väg, ett hus eller liknande, det vill säga konkretiserad fantasi. Alla skapelser av fantasin är alltid uppbyggd av element som hämtats ur verkligheten och som ingår i en människas tidigare erfarenhet, till exempel leksaker eller andra föremål eller material.
Ett barns fantasi är ”fattigare” än en vuxen människas på grund av mer begränsad erfarenhet. Ju mer erfarenheter man tillför barnet desto produktivare blir dess fantasi. När barn leker kompenserar de bristande erfarenhet med en ohämmad förmåga att skapa gränsöverskridande innehåll och världar med hjälp av de erfarenheter de har och som passar in i leken. I leken blir världen ”som om”. Leken är både målet och medlet samtidigt.
Så här långt har vi fått exempel på kunskapsutvecklingen och idéutvecklingen kring leken under de senaste århundradena då de moderna vetenskaperna byggt upp vår kunskap om leken. Men leken är fortsatt föremål för vårt intresse. Vad händer med leken när den möter det nya samhället där prestation och resultat värderas högt? Leken har successivt kommit att knytas till olika institutionella och professionaliserade verksamheter, särskilt inom pedagogisk verksamhet. Det har för lekens vidkommande inneburit att den också kommit få ett konstruerat värde utöver dess egenvärde, det vill säga ett nyttovärde.
Det är mötet mellan dessa två perspektiv den fria oförutsägbara leken och önskan om att göra nytta av leken som olika utmaningar visar sig. Om leken skall bli ett nyttigt redskap i utbildningen till kreativa, konstruktiva, entreprenöriella samhällsbyggare riskerar vi att förlora lekens dimension. Det potentiella rummet där det omöjliga blir möjligt, i lekens eget väsen och egenvärde finns den starkaste utvecklingskraften.
”Lekens funktion är att bygga pro-sociala hjärnor, sociala hjärnor som förstår hur det går till att interagera med andra på ett positivt sätt.” säger forskaren Jaak Panksepp. Mycket av den forskning som rör hjärnans utveckling I relation till lek har gjorts på djur. Likheten mellan människor och de övriga däggdjuren (som också leker) gör det möjligt att dra slutsatser också beträffande utvecklingen av människans hjärnor.
Hjärnan är inte bara en klump av vävnader. Miljarder hjärnceller delas upp i olika områden och varje område får olika roller/funktioner. Till exempel prefrontal cortex, ett område i främre delen av hjärnan just bakom pannbenet. Det är tack vare en normalt fungerande prefrontal cortex som vi förmår att genomföra ett sammanhållet, genomtänkt, medvetet planerat, rationellt och socialt accepterat beteende. Denna process sker i dialog mellan tidigare gjorda erfarenheter och den aktuella situationen, samt förmågan till uppmärksamhet för att analysera den aktuella situationen. Andra områden i hjärnan behandlar ljud och ljus, åter andra områden som hippocampus hjälper bland annat till att lagra minnen.
Med hjälp av modern teknologi, MRI (functional Magnetic Resonance Imaging) kan forskarna se vilka delar av hjärnan som aktiveras i samband med lärande, rörelse eller andra aktiviteter. En försöksperson kan få en uppgift som att spela ett spel eller att lära sig något nytt. När en deltagare skannas med MRI studerar forskarna blodflöden i hjärnan som visar vilka celler och områden som aktiveras.
Neurologerna säger att när det kommer till hjärnans utveckling betyder tiden i klassrummen mindre i relation till den tid som barnen är ute på lekplatsen. ”Erfarenheter av lek ändrar kopplingarna mellan neuronerna i den främre delen av hjärnan” säger Sergio Pellis, kanadensisk forskare och fortsätter: ”Och utan lekerfarenheter utvecklar sig inte dessa neuroner.” Hjärnforskarna tycks mena att barns lek är avgörande för att hjärnan ska utvecklas optimalt. Det skulle betyda att vi bör skapa så mycket lekmöjligheter som möjligt för barn.
Vårt samhälle har under hundratals år utvecklats genom att tämja naturen och betvinga såväl liv som materia i syfte att optimera livsvillkoren. Kan vi och vill vi betvinga leken så att vi kan kontrollera dess kraft, styra dess riktning och bestämma dess mål?
Leken drivs av lust och intresse. Vad gör vi när lusten och intresset inte får söka sina egna vägar? När allt som sker ingår i en sedan länge utmejslad och optimerad nyttoväg och där det inte längre finns plats för lek?
Ofta hör vi utsagor som att barn måste få vara barn. Kanske borde man säga människan borde få vara människa. Våra ambitioner med barnen som tar sig uttryck i institutionalisering och professionalisering med fokus på att skapa de bästa förutsättningarna för individen har utan tvekan ett gott motiv bakom sig. Men sett i perspektiv så verkar inte syftet vara att barn skall vara barn, snarare tvärtom, barn skall bli vuxna och kompetenta så snart som möjligt. Det är det som (upp)fostran och utbildning handlar om.
Men för att barnets/människans utveckling ska stimuleras krävs både ordning och kaos – LEK.
Nu i början av 2000-talet har en ny aktör, näringslivet, börjat intressera sig för lekens betydelse. Låt mig avsluta med att citera en hoppfull utsaga från världsekonomins företrädare:
Real play is the freedom for children to engage with and learn from the world that surrounds them. By mentally and physically connecting children to the world, play empowers them to create and grow for the rest of their lives. It is a fundamental right for all children.
World Economic Forum Annual Meeting, Davos 2018
bottom of page